Om erosionen

Hövders inverkan på stranden

Figur 1.

(2007-12-18)

Kungahövden i Löderups strandbad förseddes för några år sedan med en s k sporre, d v s en stenbarriär som gick mer eller mindre vinkelrätt ut från hövden. Vid RLS överläggningar med Ystads Kommun för någon månad sedan diskuterades huruvida denna sporre hade varit till gagn för stranden. Enligt Erling Alm hade mer sand samlats upp vid denna hövd jämfört med de andra hövderna. Det beslöt då att efterhöra professor Hans Hansons åsikter vad gäller påbyggnad av hövderna med sporrar. Hans yttrande följer här:

Hövder är konstruktioner som byggs vinkelrätt mot kusten i syfte att hålla kvar sanden . Fördelen med denna metod är att sand samlas på uppströmssidan (till höger i figuren). Motsvarande nackdel är dessvärre att sand eroderas på nedströmssidan. Byggs flera hövder i en grupp för att skydda en längre kuststräcka (som t.ex. området mellan utmed kusten i Löderups Strandbad eller mellan Saltsjöbaden och Jaktpaviljongen) minskar uttransporten av sand från det skyddade området. Därmed får området nedströms mindre sand vilket därmed ger upphov till erosion utmed nedströms liggande strandavsnitt (som t.ex. i Hagestads Naturreservat eller vid strandstugan i Sandskogen).

Artikeln fortsätter efter annonsen

Man kan tycka att detta bara är ett nollsummespel där sand lägger sig på vissa kustavsnitt samtidigt som den försvinner från andra. Även om det vore ett rent nollsummespel rent geometriskt är problemet att om stranden på uppströmssidan om hövden ökar i bredd (t.ex. från 10 m till 12 m) medan stranden på nedströmssidan minskar i motsvarande grad (t.ex. från 4 m till 2 m) så upplevs den positiva förändringen på uppströmssidan som mindre viktig än den negativa förändringen på nedströmssidan. Dock är det ofta inte ett nollsummespel. Detta beroende på att hövder många gånger ger upphov till strömmar ut i havet som tar med sin sand ut, så att stranden totalt sätt faktiskt förlorar sand. Detta är särskilt uttalat där vågornas infallsriktning varierar kraftigt. Figur 2a visar en situation där vågorna har fallit in från en riktning under en tid så att stranden ställt in sig efter detta. Genom upplagringen av

Figur 2. Inverkan av varierande vågriktning vid hövd.

sand på uppströmssidan (t.v. i figuren) och erosionen på nedströmssidan (t.h. i figuren) ställer stranden i sig så att vinkeln mellan stranden och de inkommande vågorna blir liten. Därmed transporterar också vågorna endast små mängder sand utmed stranden. I delfigur 2b var vågorna ändrat riktning. Vinkeln mellan strand och vågor är nu stor varför transporten av sand utmed kusten ökar dramatiskt. Sanden rör sig i en kraftig ström mot hövden på uppströmssidan (nu t.h. i figuren). Hövden länkar av strömmen så att den skjuter ut i havet. Vatten och sand åker ut på djupt vatten i en s.k. ripström. Sanden lägger sig ute på bottnen där djupet är så stort att vågorna har svårt att transportera in sanden på stranden igen. Efter hand sker en ansamling av sand på uppströmssidan och en erosion på nedströmssidan så att situationen i delfigur 2b blir en spegelbild av den i delfigur 2a där sandtransporten utmed kusten åter är liten. Sålunda, varje gång det sker en kraftig förändring av vågornas infallsriktning är risken stor att det sker en påtaglig uttransport av sand till djupare vatten som bara delvis och efter lång tid lyckas ta sig tillbaks till stranden.

Till STARTSIDAN Till INNEHÅLLSFÖRTECKNINGEN

Sporrar på hövderna

Figur 3. Inverkan av varierande vindriktning vid hövd med sporre.

Ett sätt att motverka denna process kan vara att förse hövden med en sporre på ena eller ibland båda sidorna vid hövdens ytterände. Effekten av sporren vid vågriktning 1 (se delfigur 3a) är att erosionen på nedströmssidan flyttas längre ifrån hövden och att erosionen närmast hövden därför minskar. Sålunda blir det mindre skillnad i kustlinjens läge intill hövden då vågornas riktning varierar. När vågriktningen sedan skiftar över till läge 2 (delfigur 3b) bildas återigen en ripström, men eftersom den länkas av vid sporren kommer strömmen att gå rakt emot de inkommande vågorna. Dessa motverkar således ripströmmen som kommer att bli betydligt svagare än i situationen utan sporre. En svagare ripström transporterar mindre sand till djupare vatten och stranden förlorar på detta sätt mindre sand.

Sammantaget ger således en sporre, om den fungerar som tänkt, dels mindre variation av kusten närmast hövden, dels mindre förluster av sand till djupare vatten. Frågan om vilken sida sporren bör sitta eller om man eventuellt behöver sporrar på båda sidor får avgöras ifrån fall till fall, beroende på hur mycket sand som försvinner från respektive sidor av hövden. Ett problem med sporrar är att de inte alltid ger de positiva effekter som avsetts. Särskilt i Löderups Strandbad kan effekten vara svår att förutsäga med tanke på att strandskoningen utmed kusten här reflekterar en hel del vågenergi. Vågbilden nära hövden blir gärna komplicerad och kan omintetgöra den positiva effekten.

Till STARTSIDAN Till INNEHÅLLSFÖRTECKNINGEN

Havet tär på Skånes stränder

Ystad. Sydkustens stränder försvinner i havet och den gångna vintern har kapat 30 meter av Sverige.

Stranderosionen är inget nytt på sydkusten men i år har havet tagit ovanligt mycket. Larmrapporterna har kommit från Trelleborg, Abbekås, Ystad och Löderups strandbad. Ett ovanligt långvarigt högt vattenstånd underminerade de känsliga sandstränderna och när havet drog sig tillbaka tog det stränderna med sig.

Denna vinter har tagit ovanligt hårt, säger professor Hans Hanson vid Lunds universitet.

Han har studerat problemen under lång tid och hjälpt Ystad i kampen mot havet.

Det finns i huvudsak två sätt. Antingen hårdgör man stränderna på olika sätt med stenblock, pirar och hövder. Men då flyttar man egentligen bara problemen en bit. Det andra sättet är att fylla på med ny sand.

Ystads kommun har fått tillstånd av Miljödomstolen att ta upp 500 000 kubikmeter sand ur havet utanför Sandhammaren och lägga på de hotade stränderna.

Professor Hans Hanson bedyrar att det inte är någon fara för kusten med att ta upp så mycket sand ur havet.

Vi hämtar sanden på 13 meters djup och där finns en miljard kubikmeter. Den mängd vi tar upp är bara hälften av det som tillförs området från stränderna. Man kan säga att vi inte rör kapitalet och bara använder hälften av räntan.

I Ystad väntar man ivrigt på att komma i gång.

Det fattas ett okej från näringsdepartementet eftersom det är staten som äger havsbotten, säger Erling Alm som är teknisk chef i Ystad. Sedan gäller det bara att få pengar för att ta hit sanden.

Hittills har Erling Alm använt hårda metoder för att stoppa erosionen. Det mest kända exemplen är de långa stenpirar, hövder, man byggt ut i havet vinkelrätt mot stranden. Eftersom erosionen orsakas av strömmar som går längs kusten, från väst till öst, så fångar hövderna upp sanden och bildar stora trekanter av strand.

Hade vi inte gjort något här hade ytterligare 300 meter av Löderups strandbad försvunnit och vattnet hade gått ända upp till åsen, säger Erling Alm. När jag kom hit för 18 år sedan fortsatte den här vägen ytterligare 100 meter ut i havet och stranden låg bortom den.

Den väg han talar om slutar nu tvärt i ett sandstup där vinterns högvatten kapat 30 meter strand. Men strax till höger har stranden kommit tillbaka tack vare en stor hövd. Den raka stenpiren byggs just nu ut till ett L för att fånga in mer av sanden som strömmarna vill föra ut i havet.

Vi började bygga hövderna för sju år sedan och räknar med att de räddat kvar 100 000 kubikmeter sand om året, säger Erling Alm som under åren förvandlat Ystad till ett centrum för erosionsforskning.

Nu hoppas han att staten inrättar en myndighet för erosionsskador och placerar den i hans stad.

Professor Hans Hanson

Hans Hanson:

Kunskapen om erosionen mycket bristfällig

- Professor Hans Hanson har efter mötet i Löderups Strandbad i augusti sammanställt en del synpunkter på erosionsfrågorna. Han skriver:

Kusterna i framförallt södra Sverige står under ett hårt tryck. Inte bara på grund av ett förväntat ändrat klimat men också på grund av en kraftigt växande turistindustri och en tilltagande exploatering av kustnära områden för framförallt bostäder men också annan infrastruktur.

För att kunna hantera alla dessa komponenter på ett riktigt sätt i den kommunala planeringen krävs ökad kompetens och förståelse på olika nivåer. För detta krävs i sin tur ett flertal komponenter:

- kunskapen om dessa frågor är mycket bristfällig på de allra högsta nivåerna inom myndigheter och politiska organ. Ett seminarium skulle därför behövas arrangeras i Stockholm där politiker och tjänstemän inom berörda departement (miljö-, närings-, etc.), ledningarna för relevanta myndigheter (SMHI, SGU, SGI, SRV, etc.) och forskningsorgan (VR, Formas, etc.) bjuds in.

- ökade forskningsresurser måste till för att öka kunskapsläget beträffande inverkan av klimatförändringar på det kustnära fysiska
klimatet - dvs översvämningar, erosion, kustskydd, etc - inom
Sveriges Universitet och Högskolor, Resurser behövs också för att
kunna föra ut nya och gamla kunskaper till kommuner och andra myndigheter.

- när skador uppstår till följd av erosion och/eller översvämning i
kustområden måste samhället vara berett att hjälpa till. Det är därför inte rimligt att de medel som t.ex. SRV har att fördela till Ras- och Naturolyckor inte omfattar skador utmed våra öppna kuster.

Vi har under de senaste 25 åren arbetat tillsammans med Ystad och andra kommuner med dessa frågor och har också lyckats att komma en bit på vägen. För att nå ända fram skulle vi emellertid behöva Din hjälp. Frågan behöver drivas med den tyngd och via de känningar som en Landshövding har.

Vi skulle sålunda vara mycket tacksamma om Landshövdingen ville agera sig i ovanstående frågeställningar på det sätt som han gav uttryck för vid rubricerade mötet i Löderups Strandbad. Jag och övriga engagerade i frågan ställer naturligtvis upp och hjälper till med vadhelst vi kan bidra med, säger Hans Hanson i sin skrivelse.
Till STARTSIDAN

Till INNEHÅLLSFÖRTECKNINGEN

Rädda Löderups Strandbad OM EROSIONEN Sidan uppdaterades senast den
Hövders inverkan på stranden Figur 1. (2007-12-18) Kungahövden i Löderups strandbad förseddes för några år sedan med en s k sporre, d v s en stenbarriär som gick mer eller mindre vinkelrätt ut från hövden. Vid RLS överläggningar med Ystads Kommun för någon månad sedan diskuterades huruvida denna sporre hade varit till gagn för stranden. Enligt Erling Alm hade mer sand samlats upp vid denna hövd jämfört med de andra hövderna. Det beslöt då att efterhöra professor Hans Hansons åsikter vad gäller påbyggnad av hövderna med sporrar. Hans yttrande följer här: Hövder är konstruktioner som byggs vinkelrätt mot kusten i syfte att hålla kvar sanden . Fördelen med denna metod är att sand samlas på uppströmssidan (till höger i figuren). Motsvarande nackdel är dessvärre att sand eroderas på nedströmssidan. Byggs flera hövder i en grupp för att skydda en längre kuststräcka (som t.ex. området mellan utmed kusten i Löderups Strandbad eller mellan Saltsjöbaden och Jaktpaviljongen) minskar uttransporten av sand från det skyddade området. Därmed får området nedströms mindre sand vilket därmed ger upphov till erosion utmed nedströms liggande strandavsnitt (som t.ex. i Hagestads Naturreservat eller vid strandstugan i Sandskogen). Artikeln fortsätter efter annonsen Man kan tycka att detta bara är ett nollsummespel där sand lägger sig på vissa kustavsnitt samtidigt som den försvinner från andra. Även om det vore ett rent nollsummespel rent geometriskt är problemet att om stranden på uppströmssidan om hövden ökar i bredd (t.ex. från 10 m till 12 m) medan stranden på nedströmssidan minskar i motsvarande grad (t.ex. från 4 m till 2 m) så upplevs den positiva förändringen på uppströmssidan som mindre viktig än den negativa förändringen på nedströmssidan. Dock är det ofta inte ett nollsummespel. Detta beroende på att hövder många gånger ger upphov till strömmar ut i havet som tar med sin sand ut, så att stranden totalt sätt faktiskt förlorar sand. Detta är särskilt uttalat där vågornas infallsriktning varierar kraftigt. Figur 2a visar en situation där vågorna har fallit in från en riktning under en tid så att stranden ställt in sig efter detta. Genom upplagringen av Figur 2. Inverkan av varierande vågriktning vid hövd. sand på uppströmssidan (t.v. i figuren) och erosionen på nedströmssidan (t.h. i figuren) ställer stranden i sig så att vinkeln mellan stranden och de inkommande vågorna blir liten. Därmed transporterar också vågorna endast små mängder sand utmed stranden. I delfigur 2b var vågorna ändrat riktning. Vinkeln mellan strand och vågor är nu stor varför transporten av sand utmed kusten ökar dramatiskt. Sanden rör sig i en kraftig ström mot hövden på uppströmssidan (nu t.h. i figuren). Hövden länkar av strömmen så att den skjuter ut i havet. Vatten och sand åker ut på djupt vatten i en s.k. ripström. Sanden lägger sig ute på bottnen där djupet är så stort att vågorna har svårt att transportera in sanden på stranden igen. Efter hand sker en ansamling av sand på uppströmssidan och en erosion på nedströmssidan så att situationen i delfigur 2b blir en spegelbild av den i delfigur 2a där sandtransporten utmed kusten åter är liten. Sålunda, varje gång det sker en kraftig förändring av vågornas infallsriktning är risken stor att det sker en påtaglig uttransport av sand till djupare vatten som bara delvis och efter lång tid lyckas ta sig tillbaks till stranden. Till STARTSIDAN Till INNEHÅLLSFÖRTECKNINGEN Sporrar på hövderna Figur 3. Inverkan av varierande vindriktning vid hövd med sporre. Ett sätt att motverka denna process kan vara att förse hövden med en sporre på ena eller ibland båda sidorna vid hövdens ytterände. Effekten av sporren vid vågriktning 1 (se delfigur 3a) är att erosionen på nedströmssidan flyttas längre ifrån hövden och att erosionen närmast hövden därför minskar. Sålunda blir det mindre skillnad i kustlinjens läge intill hövden då vågornas riktning varierar. När vågriktningen sedan skiftar över till läge 2 (delfigur 3b) bildas återigen en ripström, men eftersom den länkas av vid sporren kommer strömmen att gå rakt emot de inkommande vågorna. Dessa motverkar således ripströmmen som kommer att bli betydligt svagare än i situationen utan sporre. En svagare ripström transporterar mindre sand till djupare vatten och stranden förlorar på detta sätt mindre sand. Sammantaget ger således en sporre, om den fungerar som tänkt, dels mindre variation av kusten närmast hövden, dels mindre förluster av sand till djupare vatten. Frågan om vilken sida sporren bör sitta eller om man eventuellt behöver sporrar på båda sidor får avgöras ifrån fall till fall, beroende på hur mycket sand som försvinner från respektive sidor av hövden. Ett problem med sporrar är att de inte alltid ger de positiva effekter som avsetts. Särskilt i Löderups Strandbad kan effekten vara svår att förutsäga med tanke på att strandskoningen utmed kusten här reflekterar en hel del vågenergi. Vågbilden nära hövden blir gärna komplicerad och kan omintetgöra den positiva effekten. Till STARTSIDAN Till INNEHÅLLSFÖRTECKNINGEN		DN-reportage (2007-12-18) Havet tär på Skånes stränder Ystad. Sydkustens stränder försvinner i havet och den gångna vintern har kapat 30 meter av Sverige. Stranderosionen är inget nytt på sydkusten men i år har havet tagit ovanligt mycket. Larmrapporterna har kommit från Trelleborg, Abbekås, Ystad och Löderups strandbad. Ett ovanligt långvarigt högt vattenstånd underminerade de känsliga sandstränderna och när havet drog sig tillbaka tog det stränderna med sig. Denna vinter har tagit ovanligt hårt, säger professor Hans Hanson vid Lunds universitet. Han har studerat problemen under lång tid och hjälpt Ystad i kampen mot havet. Det finns i huvudsak två sätt. Antingen hårdgör man stränderna på olika sätt med stenblock, pirar och hövder. Men då flyttar man egentligen bara problemen en bit. Det andra sättet är att fylla på med ny sand. Ystads kommun har fått tillstånd av Miljödomstolen att ta upp 500 000 kubikmeter sand ur havet utanför Sandhammaren och lägga på de hotade stränderna. Professor Hans Hanson bedyrar att det inte är någon fara för kusten med att ta upp så mycket sand ur havet. Vi hämtar sanden på 13 meters djup och där finns en miljard kubikmeter. Den mängd vi tar upp är bara hälften av det som tillförs området från stränderna. Man kan säga att vi inte rör kapitalet och bara använder hälften av räntan. I Ystad väntar man ivrigt på att komma i gång. Det fattas ett okej från näringsdepartementet eftersom det är staten som äger havsbotten, säger Erling Alm som är teknisk chef i Ystad. Sedan gäller det bara att få pengar för att ta hit sanden. Hittills har Erling Alm använt hårda metoder för att stoppa erosionen. Det mest kända exemplen är de långa stenpirar, hövder, man byggt ut i havet vinkelrätt mot stranden. Eftersom erosionen orsakas av strömmar som går längs kusten, från väst till öst, så fångar hövderna upp sanden och bildar stora trekanter av strand. Hade vi inte gjort något här hade ytterligare 300 meter av Löderups strandbad försvunnit och vattnet hade gått ända upp till åsen, säger Erling Alm. När jag kom hit för 18 år sedan fortsatte den här vägen ytterligare 100 meter ut i havet och stranden låg bortom den. Den väg han talar om slutar nu tvärt i ett sandstup där vinterns högvatten kapat 30 meter strand. Men strax till höger har stranden kommit tillbaka tack vare en stor hövd. Den raka stenpiren byggs just nu ut till ett L för att fånga in mer av sanden som strömmarna vill föra ut i havet. Vi började bygga hövderna för sju år sedan och räknar med att de räddat kvar 100 000 kubikmeter sand om året, säger Erling Alm som under åren förvandlat Ystad till ett centrum för erosionsforskning. Nu hoppas han att staten inrättar en myndighet för erosionsskador och placerar den i hans stad. Ole Rothenborg Till STARTSIDAN Till INNEHÅLLSFÖRTECKNINGEN Professor Hans Hanson Hans Hanson: Kunskapen om erosionen mycket bristfällig - Professor Hans Hanson har efter mötet i Löderups Strandbad i augusti sammanställt en del synpunkter på erosionsfrågorna. Han skriver: Kusterna i framförallt södra Sverige står under ett hårt tryck. Inte bara på grund av ett förväntat ändrat klimat men också på grund av en kraftigt växande turistindustri och en tilltagande exploatering av kustnära områden för framförallt bostäder men också annan infrastruktur. För att kunna hantera alla dessa komponenter på ett riktigt sätt i den kommunala planeringen krävs ökad kompetens och förståelse på olika nivåer. För detta krävs i sin tur ett flertal komponenter: - kunskapen om dessa frågor är mycket bristfällig på de allra högsta nivåerna inom myndigheter och politiska organ. Ett seminarium skulle därför behövas arrangeras i Stockholm där politiker och tjänstemän inom berörda departement (miljö-, närings-, etc.), ledningarna för relevanta myndigheter (SMHI, SGU, SGI, SRV, etc.) och forskningsorgan (VR, Formas, etc.) bjuds in. - ökade forskningsresurser måste till för att öka kunskapsläget beträffande inverkan av klimatförändringar på det kustnära fysiska klimatet - dvs översvämningar, erosion, kustskydd, etc - inom Sveriges Universitet och Högskolor, Resurser behövs också för att kunna föra ut nya och gamla kunskaper till kommuner och andra myndigheter. - när skador uppstår till följd av erosion och/eller översvämning i kustområden måste samhället vara berett att hjälpa till. Det är därför inte rimligt att de medel som t.ex. SRV har att fördela till Ras- och Naturolyckor inte omfattar skador utmed våra öppna kuster. Vi har under de senaste 25 åren arbetat tillsammans med Ystad och andra kommuner med dessa frågor och har också lyckats att komma en bit på vägen. För att nå ända fram skulle vi emellertid behöva Din hjälp. Frågan behöver drivas med den tyngd och via de känningar som en Landshövding har. Vi skulle sålunda vara mycket tacksamma om Landshövdingen ville agera sig i ovanstående frågeställningar på det sätt som han gav uttryck för vid rubricerade mötet i Löderups Strandbad. Jag och övriga engagerade i frågan ställer naturligtvis upp och hjälper till med vadhelst vi kan bidra med, säger Hans Hanson i sin skrivelse. Till STARTSIDAN Till INNEHÅLLSFÖRTECKNINGEN

DN-reportage (2007-12-18)

Havet tär på Skånes stränder